Lansering och journalistbesök

I fredags hade vi besök av Elisabet Bergquist som är journalist på Norrköpings Tidningar. Lite nervöst innan men hon var proffsig och fick oss att känna oss bekväma med alla frågor.
Vill du läsa artikeln finns den här.
Lördagen den 25 mars hade vi lanseringen i den bygdegård där verklighetens morfar och mormor var på fester och andra tillställningar. 60 st kom och firade med oss! Lite mer om det i ett senare inlägg.
På plats där var även en journalist från Länstidningen Östergötland. Troligen kommer den artikeln i veckans tidning som kommer på fredag.
/ Gunnel

tidningsklipp NT mars-17

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Morfar och humlorna. Storyn bakom och en förhandstitt

Boken Morfar och humlorna som nu går att beställa här på sidan under fliken”Köpa boken” har en verklig händelse bakom sig.

En sommardag när jag kommer hem till gården ser jag att det flyter 4-5 små barkbåtar i dammen. De är prydligt fastbundna i grästuvorna i kanten med blått balsnöre. Jag frågar pappa vem som lagt i dem. Lite motvilligt berättar han att det är han byggt små landningsbanor till humlorna.
Så här börjar boken som handlar om just den händelsen:

Morfar och humlorna

Morfar och mormor bor på en liten gård ute på landet. På gården finns tjugo höns, en ko som heter Rosa, katten Linus, tio får och hunden Molly.

rosa

När morfar och mormor behöver hjälp med något, kommer deras vuxna barn hem och hjälper till. Ganska ofta kommer barnbarnen för att hälsa på. Då dricker de kaffe tillsammans i köket eller sitter ute i trädgården under fruktträden. På gården finns också alla de hus som brukar finnas på små gårdar: ladugård, hönshus, snickarbod, traktorgarage, vedbod, jordkällare och så huset morfar och mormor bor i förstås.

Morfar och mormor satt i köket och hade just druckit förmiddagskaffe. Idag var det dags att se till trädgården. Gräset behövde klippas och trädgårdslanden vattnas. Mormor ville köra gräsklipparen idag, därför fick morfar ta hand om landen.

dav

Mormor tog på sig sina grå stövlar och gick ut till traktorgaraget där åkgräsklipparen stod. Hon fyllde på bensin i tanken, startade klipparen och puttrade iväg mot gräsmattorna.

Morfar gick och hämtade den stora gröna vattenkannan och en hink som stod vid husväggen. Med dem kunde han bära mycket vatten från den stora dammen, som låg precis bredvid huset och trädgården.

Just som morfar böjde sig ner för att fylla vatten i kannan hörde han ett svagt konstigt surrande: ”Bzz, bzz, blurr, blurr”. Han såg sig omkring men kunde inte upptäcka något konstigt. Han fortsatte att fylla på vatten i kannan. Då hörde han surrandet igen fast lite ilsknare den här gången. Han tittade sig omkring igen men nu, där! Nu förstod han var ljudet kommit ifrån. En liten bit ut i vattnet låg en humla och försökte komma upp.

Humlor är ju inte så bra på att simma. –Vad gör du där, sa morfar tyst så bara humlan kunde höra.

Humlan svarade inte utan viftade argt på vingarna för att ta sig upp. Det enda som hände var att den snurrade runt, runt i vattnet.

Den såg nästan ut som en liten motorbåt som åker runt, tyckte morfar.

Fotot nedan är på pappa som sitter på bänken under björkarna vid dammen. Just den damm som Morfar och humlorna utspelas vid.

morfar-vid-dammen

Verklighetens Morfar på bänken under björkarna vid dammen. I vagnen sitter Björn som nu gör musik till inläsningen och Karoline som illustrerar boken går vid kanten.

/ Gunnel

 

Publicerat i Barnböcker, egenutgivning | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Kvinnorna i mitt liv. Farmor

En som betytt mycket för mig är min farmor Anna Cecilia. Hon föddes 27 maj 1900, som nummer två i en skara av fyra flickor. 1912 dör lillasystern Sigrid Viktoria, två år gammal i ”bröstkatarr”. 1938 dör storasyster Gerda, 40 år gammal i TBC.

anna-ca18-ar

Anna ca 18 år


Farmor köpte tidigt en lådkamera. Den användes flitigt genom åren och hon köpte aldrig någon nyare modell. Bilderna hon tog var ofta från vardagen när de arbetade. Bilden nedan är hennes arbetskamrater, ”statarkärringar”. Vilka damer! Pappa sa att han aldrig förstod hur de orkade. Han berättade att han själv sett en höggravid statarkvinna med födslovärkar sitta och handmjölka, gå in i köket, föda barnet och direkt efteråt gick hon ut till ladugården och fortsatte att jobba. Det låter ofattbart men pappa var inte den som ljög eller överdrev.
Både kvinnor och män fick slita hårt för sin överlevnad. I lantbruket behövdes att kvinnorna kunde  arbeta både ute och inomhus. Farmor var tillsammans med farfar uppe tidigt om morgnarna och mjölkade korna. Sedan var det matlagning, disk och tvätt. I skördetid var hon såklart med ute på åkrarna, utöver de  vardagliga sysslor som skulle hinnas med

3-mjolkerskor-thyra-t-v

Farmors arbetskamrater, statarkärringarna med sina mjölkspannar. Farmors syster Tyra längst till höger

Slakten om höstarna var bland det värsta hon visste. I hennes arbetsuppgifter ingick att skölja gristarmarna som sedan skulle användas till korvskinn. Hon stod bakom brygghuset där de slaktade, sköljde tarmarna, kräktes, fortsatte ett tag till och kräktes igen. Sedan var det bara att gå in och laga mat till alla som var med och hjälpte till. Mådde illa eller inte, jobbet skulle göras.

gusten-och-anna

Alltid förklädet på, hon jobbade precis varje ögonblick. Här är de finklädda för att åka in till staden. Förklädet åkte inte av förrän det var dags att kliva in i bilen. Säkert höll hon på att diska upp det sista efter frukosten när kortet skulle tas.
När jag var liten och mamma och pappa jobbade var jag hos farmor och farfar. I bland hade de folk hemma som gjorde dagsverken. Farmor hade då förberett maten kvällen innan. Hon var med ute och jobbade, gick in lite tidigare för att få maten blev klar i tid. Jag fick hjälpa till med att duka och göra allt klart. Farmor och jag satt sedan vid vedspisen och såg till att de hade allt de behövde. Tog vattnet eller något annat slut var vi där med en gång och fyllde på. Det gällde att se till att folket som var där och jobbade fick sin mat och kunde komma ut och jobba igen så fort som möjligt. Vi åt när karlarna gått ut. Farmor diskade sedan var det jobb igen. Leka fick jag göra på gärdet. Blev jag trött, fick jag lägga mig i dikeskanten och sova en stund.
Hon lämnade ett stort tomrum efter sig när hon gick bort 77 år gammal. Jag tänker på henne ofta, både med glädje och värme.

 

Publicerat i Släkthistoria | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Böckerna har anlänt

Idag på morgonen fick jag ett sms från DHL. Bara att gå in och boka tid för leverans. Tiden som fanns var onsdag nästa vecka. Inte troligt att vi skulle vänta en vecka på att få hem dem!

dav

Janne och jag tog lilla skåpbilen och susade in till Norrköping. Bra med en skåpbil, pallen gick att lasta in med en truck. Karoline hade gett klara order på telefon; ni öppnar inte en låda innan jag är hos er. Inte ens lite!

dav

Vilken känsla att äntligen få se dem på riktigt.

gunnel-och-karoline

Vi är så stolta över böckerna. Vi gjorde det! Det är också så kul att hela familjen är involverad på olika sätt i boken. Till min stora fasa upptäckte jag att den fina pennan jag köpt för signering kladdar på det lite glatta pappret. I morgon bitti åker jag in och köper en annan penna. De förbeställda böckerna måste ju komma iväg i morgon!

dav

Vi har hela tiden haft en vision om vilken känsla vi ville ha i böckerna, hur de skulle kännas att bläddra i, färgerna i den. Jag vill ge dem som läser böckerna en känsla av landet, en lugn men ändå lite lagom spännande plats att få ta del av. Jag tycker vi har lyckats bra.

/Gunnel

 

 

 

 

 

Publicerat i Barnböcker, egenutgivning | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Ny recension på Morfar och humlorna!

Författare Kim M Kimselius har gett en fin recension på Morfar och humlorna. Den allra första fick jag för ett år sedan av 5-årige Erik.

kim

Kim M Kimselius

Det är lite nervöst att skicka iväg materialet till någon och sedan vänta på ”bedömningen”. Kommer de verkligen tycka om sagan?
Så här skrev Kim om den:
“En charmig bok som passar både stora och små. Leendet sitter som klistrat efter att ha läst boken. Älskade historien, språket och den godhjärtade gamle mannen.”

I fredags fick vi ”sättningen” från Sandra på Idus förlag. Nu ska vi gå igenom texten för att se så inga stavfel smugit sig in och att alla bilder ligger på rätt plats. Omslaget var jättefint, bara lite småjusteringar som vi vill göra. Vi tror att tidsplanen håller; utgivning i  mars 2017.

/Gunnel

Publicerat i Barnböcker, egenutgivning | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Bakom kulisserna

Det jobbas febrilt lite här och där med boken. Eller böckerna kanske är bättre att säga. På Idus förlag sitter nu Sandra och ”sätter” Morfar och humlorna. Hon lägger in text och bild i ett speciellt program som sedan blir en tryckfärdig fil. Där ser man hur boken kommer att se ut i färdigt skick. Vi väntar med spänning på filen. Vi ska sedan gå igenom den och se att allt är så som vi vill ha det och att inga tryckfel smugit sig in.
Martin jobbar på hemsidan, vilket han gör på sin lediga tid. Strax efter att han börjat jobba på hemsidan fick han en massa extrauppdrag på sitt ordinarie jobb. Men vi har gott om tid, allt kommer på plats.

Samtidigt jobbar jag med manus till nästa bok som går under arbetsnamnet Morfar och räven. Karoline har just i dagarna fått sin andra son, Melker. Så hon är barnledig ett tag framöver.

morfar-och-raven

Vi jobbar också med marknadsföringsbiten. Hur gör vi för att på bästa sätt nå ut med vår bok? Var kan vi synas och vilka är intresserade av boken? Eftersom vi ger ut på eget förlag har vi inget stort traditionellt förlag i ryggen som kan köpa reklamplats i tidningar osv. Marknadsföring är dyrt och är ni som jag ganska trött på all reklam så är det ju än viktigare att synas på rätt ställen.

/Gunnel

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Kvinnorna i mitt liv. Mormor

Vi påverkas av människor runt omkring oss. Ibland utan att de finns kvar bland oss.
Min mormor Astrid föddes 23 april 1919 och dog 1967 endast 47 år gammal, då var jag fyra år. Jag har bara några små minnesfragment av henne. Allt jag vet om henne är det mamma, hennes syskon och mina syskon berättat för mig. Så påverkat mig har mormor, genom familjen.

astrid-forss

Astrid ca 15 år.

17 augusti 1934, när mormor är 15 år träffar hon den 24-årige Tore som jobbar på det vägbygge som är i området där mormor bor. Tore har fått ett så kallat AK-arbete. De jobben var en insats av staten för att motverka arbetslösheten efter första världskriget. Senare kallades det för nödhjälpsarbeten. Det var dåligt betalt men det var i alla fall en inkomst under svåra tider. Många av landsbygdens vägar och broar är byggda under dessa år.
Våren 1935 är morfar och hans bror ansvariga för sprängarbetet vid vägbygget. De har laddat med dynamit och ska tända på, något går fel och sprängladdningen smäller alldeles för tidigt. Senare berättar de övriga arbetarna för mormor att morfars bror Aldor flyger upp i luften. De övriga arbetarna slås omkull av tryckvågen.

img009-2

Vägbyggarna 1935. Morfar Tore längst till vänster

När Aldor hittas har hans kläder brunnit upp på honom. Han och morfar är mycket svårt skadade medans de övriga fyra vägarbetarna klarat sig lindrigt undan. Färden till Söderköpings lasarett på skumpiga grusvägar var otroligt smärtsam för Aldor och morfar Tore. De får genast fortsätta i ambulans till Linköpings lasarett och båda två överlever otroligt nog. Deras kroppar var fulla med stensplitter och de hade båda mist varsitt öga. Det fanns mycket stensplitter kvar i dem som aldrig gick att operera bort. Splitter fanns också kvar i  morfars huvud som gav honom svåra smärtor och till viss del personlighetsförändring. Våndan för mormor under den här tiden kan man bara föreställa sig.
Mamma föds i oktober 1936. I oktober året därpå kommer sonen Evert. Astrid och Tore gifter sig den 26 december samma år. Nästa år är det dags igen för då kommer dottern Eivor. 1940 kommer lillebror Roland. När Astrid är 21 år är hon gift och fyrabarnsmor. Mormor får såklart ta stort ansvar eftersom morfar har sin skada. De arrenderar olika gårdar i Södermanland, Småland och Östergötland. Under flera år under både  1940 och 1950-talet jobbar morfar i skogen långt norrut. Han åkte på hösten och kom hem på våren. Mamma berättade att ibland fanns det bara bönor som de odlade själva att äta.

astrid-kor-hem-ho-vid-oxmossen

Mormor Astrid

Under den tiden skötte mormor och barnen gården. Barnen fick tidigt börja hjälpa till, kanske lite för tidigt, för de har alla fyra haft stora besvär med sina axlar och nackar genom sina liv. Men det var svåra tider och alla fick hjälpa till för att de skulle klara sig.

1963 råkar morfar ut för en olycka igen. Han kör den här vintern snö inne i Norrköping. Morfar står upp på flaket. Hästen som är spänd framför vagnen blir skrämd för något och morfar ramlar av vagnen och slår huvudet i gatstenen. Han får svåra skallskador och ligger i koma under en lång tid. Alla förbereder sig för att han den här gången inte kommer att klara sig.
Men han är både stark och seg. Han vaknar upp men har stora minnesluckor. Nu fick mormor förutom sköta det dagliga arbete med djuren även ta hela ansvaret för arbetet på åkrarna, planera sådder, se till att foder kom hem, sköta hela den ekonomiska biten själv.
I den tidningsartikel som skrevs om henne, berättar hon att hon var glad över körkortet hon tog året innan. Nu kunde hon själv köra hem kraftfoder från kvarnen. Stor hjälp hade hon också av deras nu vuxna barn. Men som hon slet för att kunna behålla gården. Inte var det bara det arbete morfar gjorde på gården som nu saknades, även den inkomst han drog in genom snöröjning eller skogsarbete på vintrarna var nu borta.

lrf-stipendium-atrid-larsson

LRF-Stipendium

1964 får mormor ett LRF-stipendium, vilket ger en bra ekonomisk hjälp till dem.
Det mamma ofta sa om mormor var att hon alltid verkade så orädd. ”Asch, det är väl bara att försöka”, var hennes ledord. När något känns lite svårt eller jag inte vet om jag ska våga, då hör jag mamma säga; Gör som mormor, försök!

 

Publicerat i Släkthistoria | Lämna en kommentar