Kvinnorna i mitt liv. Farmor

En som betytt mycket för mig är min farmor Anna Cecilia. Hon föddes 27 maj 1900, som nummer två i en skara av fyra flickor. 1912 dör lillasystern Sigrid Viktoria, två år gammal i ”bröstkatarr”. 1938 dör storasyster Gerda, 40 år gammal i TBC.

anna-ca18-ar

Anna ca 18 år


Farmor köpte tidigt en lådkamera. Den användes flitigt genom åren och hon köpte aldrig någon nyare modell. Bilderna hon tog var ofta från vardagen när de arbetade. Bilden nedan är hennes arbetskamrater, ”statarkärringar”. Vilka damer! Pappa sa att han aldrig förstod hur de orkade. Han berättade att han själv sett en höggravid statarkvinna med födslovärkar sitta och handmjölka, gå in i köket, föda barnet och direkt efteråt gick hon ut till ladugården och fortsatte att jobba. Det låter ofattbart men pappa var inte den som ljög eller överdrev.
Både kvinnor och män fick slita hårt för sin överlevnad. I lantbruket behövdes att kvinnorna kunde  arbeta både ute och inomhus. Farmor var tillsammans med farfar uppe tidigt om morgnarna och mjölkade korna. Sedan var det matlagning, disk och tvätt. I skördetid var hon såklart med ute på åkrarna, utöver de  vardagliga sysslor som skulle hinnas med

3-mjolkerskor-thyra-t-v

Farmors arbetskamrater, statarkärringarna med sina mjölkspannar. Farmors syster Tyra längst till höger

Slakten om höstarna var bland det värsta hon visste. I hennes arbetsuppgifter ingick att skölja gristarmarna som sedan skulle användas till korvskinn. Hon stod bakom brygghuset där de slaktade, sköljde tarmarna, kräktes, fortsatte ett tag till och kräktes igen. Sedan var det bara att gå in och laga mat till alla som var med och hjälpte till. Mådde illa eller inte, jobbet skulle göras.

gusten-och-anna

Alltid förklädet på, hon jobbade precis varje ögonblick. Här är de finklädda för att åka in till staden. Förklädet åkte inte av förrän det var dags att kliva in i bilen. Säkert höll hon på att diska upp det sista efter frukosten när kortet skulle tas.
När jag var liten och mamma och pappa jobbade var jag hos farmor och farfar. I bland hade de folk hemma som gjorde dagsverken. Farmor hade då förberett maten kvällen innan. Hon var med ute och jobbade, gick in lite tidigare för att få maten blev klar i tid. Jag fick hjälpa till med att duka och göra allt klart. Farmor och jag satt sedan vid vedspisen och såg till att de hade allt de behövde. Tog vattnet eller något annat slut var vi där med en gång och fyllde på. Det gällde att se till att folket som var där och jobbade fick sin mat och kunde komma ut och jobba igen så fort som möjligt. Vi åt när karlarna gått ut. Farmor diskade sedan var det jobb igen. Leka fick jag göra på gärdet. Blev jag trött, fick jag lägga mig i dikeskanten och sova en stund.
Hon lämnade ett stort tomrum efter sig när hon gick bort 77 år gammal. Jag tänker på henne ofta, både med glädje och värme.

 

Om Morfar och Mormors gård

Jag är uppvuxen på ett litet lantbruk i Östergötland Det är den lilla gården och mina föräldrar som är inspiration till böckerna i serien "Morfar och Mormors gård."
Det här inlägget postades i Släkthistoria och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s