Kvinnorna i mitt liv. Mormor

Vi påverkas av människor runt omkring oss. Ibland utan att de finns kvar bland oss.
Min mormor Astrid föddes 23 april 1919 och dog 1967 endast 47 år gammal, då var jag fyra år. Jag har bara några små minnesfragment av henne. Allt jag vet om henne är det mamma, hennes syskon och mina syskon berättat för mig. Så påverkat mig har mormor, genom familjen.

astrid-forss

Astrid ca 15 år.

17 augusti 1934, när mormor är 15 år träffar hon den 24-årige Tore som jobbar på det vägbygge som är i området där mormor bor. Tore har fått ett så kallat AK-arbete. De jobben var en insats av staten för att motverka arbetslösheten efter första världskriget. Senare kallades det för nödhjälpsarbeten. Det var dåligt betalt men det var i alla fall en inkomst under svåra tider. Många av landsbygdens vägar och broar är byggda under dessa år.
Våren 1935 är morfar och hans bror ansvariga för sprängarbetet vid vägbygget. De har laddat med dynamit och ska tända på, något går fel och sprängladdningen smäller alldeles för tidigt. Senare berättar de övriga arbetarna för mormor att morfars bror Aldor flyger upp i luften. De övriga arbetarna slås omkull av tryckvågen.

img009-2

Vägbyggarna 1935. Morfar Tore längst till vänster

När Aldor hittas har hans kläder brunnit upp på honom. Han och morfar är mycket svårt skadade medans de övriga fyra vägarbetarna klarat sig lindrigt undan. Färden till Söderköpings lasarett på skumpiga grusvägar var otroligt smärtsam för Aldor och morfar Tore. De får genast fortsätta i ambulans till Linköpings lasarett och båda två överlever otroligt nog. Deras kroppar var fulla med stensplitter och de hade båda mist varsitt öga. Det fanns mycket stensplitter kvar i dem som aldrig gick att operera bort. Splitter fanns också kvar i  morfars huvud som gav honom svåra smärtor och till viss del personlighetsförändring. Våndan för mormor under den här tiden kan man bara föreställa sig.
Mamma föds i oktober 1936. I oktober året därpå kommer sonen Evert. Astrid och Tore gifter sig den 26 december samma år. Nästa år är det dags igen för då kommer dottern Eivor. 1940 kommer lillebror Roland. När Astrid är 21 år är hon gift och fyrabarnsmor. Mormor får såklart ta stort ansvar eftersom morfar har sin skada. De arrenderar olika gårdar i Södermanland, Småland och Östergötland. Under flera år under både  1940 och 1950-talet jobbar morfar i skogen långt norrut. Han åkte på hösten och kom hem på våren. Mamma berättade att ibland fanns det bara bönor som de odlade själva att äta.

astrid-kor-hem-ho-vid-oxmossen

Mormor Astrid

Under den tiden skötte mormor och barnen gården. Barnen fick tidigt börja hjälpa till, kanske lite för tidigt, för de har alla fyra haft stora besvär med sina axlar och nackar genom sina liv. Men det var svåra tider och alla fick hjälpa till för att de skulle klara sig.

1963 råkar morfar ut för en olycka igen. Han kör den här vintern snö inne i Norrköping. Morfar står upp på flaket. Hästen som är spänd framför vagnen blir skrämd för något och morfar ramlar av vagnen och slår huvudet i gatstenen. Han får svåra skallskador och ligger i koma under en lång tid. Alla förbereder sig för att han den här gången inte kommer att klara sig.
Men han är både stark och seg. Han vaknar upp men har stora minnesluckor. Nu fick mormor förutom sköta det dagliga arbete med djuren även ta hela ansvaret för arbetet på åkrarna, planera sådder, se till att foder kom hem, sköta hela den ekonomiska biten själv.
I den tidningsartikel som skrevs om henne, berättar hon att hon var glad över körkortet hon tog året innan. Nu kunde hon själv köra hem kraftfoder från kvarnen. Stor hjälp hade hon också av deras nu vuxna barn. Men som hon slet för att kunna behålla gården. Inte var det bara det arbete morfar gjorde på gården som nu saknades, även den inkomst han drog in genom snöröjning eller skogsarbete på vintrarna var nu borta.

lrf-stipendium-atrid-larsson

LRF-Stipendium

1964 får mormor ett LRF-stipendium, vilket ger en bra ekonomisk hjälp till dem.
Det mamma ofta sa om mormor var att hon alltid verkade så orädd. ”Asch, det är väl bara att försöka”, var hennes ledord. När något känns lite svårt eller jag inte vet om jag ska våga, då hör jag mamma säga; Gör som mormor, försök!

 

Om Morfar och Mormors gård

Jag är uppvuxen på ett litet lantbruk i Östergötland Det är den lilla gården och mina föräldrar som är inspiration till böckerna i serien "Morfar och Mormors gård."
Det här inlägget postades i Släkthistoria. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s